Jo juste, jag var ju på The Knitting and Stitching Show 2011 också...
Det var ett tag sedan nu. Kanske 3 veckor sedan? Tiden går så fort hela tiden så jag hinner inte med. Men jag var i alla fall på The Knitting and Stitching show 2011 i början av oktober. Det var en överväldig upplevelse och nästan lite för många intryck att ta in på samma gång. Men ändå svävade jag på moln hela tiden. Här får ni se några bilder som är väldigt inspirerande ifrån mässan!
Av pappersnystan kan man....
...sticka sådanna här fräna saker.
Det här ståndet var så himla mycket Alice i underlandet-känsla så man blev lite kär.
Det var någon speciell konstform en tjej sysslade med som gjorde människor såhär vackra.
Ungefär här i mellan bestämde jag mej för att plugga i London.
Kanske kunde jag gifta mej med Edward då...
Hade jag varit vampyr hade jag nog sett ut lite såhär:
Jag kan göra allt jag vill.
Vad jag drömmer om nu är jobb och boende i Shoreditch och en plats på Central Saint Martins fashion folio course efter nyår. Idag kom jag ett steg närmare målet och blev erbjuden jobb på mysigaste vintagebutiken i Shoreditch. My god, jag älskar London. Allt kan hända här. Nu ska jag sy om en 50-tals kappa jag fick med mej hem idag och sedan ska jag bege mej till Line. Film, rött vin, lägenhetssökande och utgång står på schemat. Love it.
I sluttampen av en virkad seglardröm.
En av mina senaste sysselsättningar. Kanske är den inte färdig ännu. Vem vet.
Jag är en omständing kvinna...
...som tar impulsiva beslut och blir hemlös i London och har lite panik ett tag. Sedan tar jag mej i kragen och löser situationen. I fredags när jag flyttade ifrån Surrey trodde jag att jag skulle få bo på hostel ett tag framöver - eller i värsta fall flytta hem till Sverige igen. Men vet ni vad! Jag fick jobb med en gång. Intervjun jag hade i veckan gick galant och jag fick jobbet som är fram till jul! Det blev bara en natt på hostel och en natt hos Line. Igår flyttade jag in hos min nya aupairfamilj. Jag har högre lön, 20 min till hjärtat av London, ingen städning, ingen matlagning, spelar fotboll och virkar hela dagarna och har det himla bra. Jag kan definitivt leva såhär fram till jul. Dessutom har jag massor av intressanta saker som väntar; lite möten, knitting groups, slutföra en ansökan till en skola och ordna förutsättningar inför 2012. Känner mej så himla virrig för tillfället bara, det händer så mycket på samma gång så jag hinner knappt tänka och mitt minne är som en guldfisks. Men snart ska det nog lugna ner sig och jag kan känna mej på plats igen.
I helgen har jag och några andra firat Line som fyller 20 år idag. Vi hade en lördag i Camden som vanligt och Happy Hour var alldels för billigt och maten på Zensai var alldeles för god. Vi höll fast vid mottot att det som händer i London stannar i London. Här händer det alltid oväntade saker.
I Söndags fick Line sin födelsedagspresent av mej - Harry Potter Walking Tour!!! Vi är båda riktiga Harry Potter nördar så det var himla passande. Bilden ovanför är innan touren skulle börja och jag var superexhalterad såklart. Bortsätt från att vi var helt döda efter den långa vandringen så är den verkligen att rekomendera! Aldrig har jag tyckt att en guidad tur varit så intressant tidigare som när den handlar om Harry Potter. Fantastiskt påfund det dära.
Living on the edge
Det är så mycket som har hänt att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. På en vecka blev allt en helomvändning. Men jag har tänkt på det hela tiden. För när jag för en gång skull i mitt liv får välja helt själv vad jag vill göra, då vill jag känna mej fri. Att jag är lycklig. Följer mitt hjärta. Just nu klappar mitt hjärta för London. Men jag bor i Surrey. Till i morgon. Precis, du läste rätt. I morgon flyttar jag härifrån och lämnar min fantastiska värdfamilj. För en vecka sedan erkände jag för mej själv vad jag egentligen ville och sedan berättade jag för min värdmamma. Hon är en underbar supermänniska och tog det bättre än någon annan skulle kunnat göra. Hon förstod att jag var tvungen att göra vad som var bäst för mitt liv. Jag är en människa med en personlighet i regnbågens färger, men när jag känner mej låst och avskärmad från omvärlden blir jag alldeles grå. Så därför måste jag göra det här, fastän jag har den bästa au pair familjen man kan tänka sig. Förhoppningsvis kommer vi hålla kontakten.
Så, vad är planen nu? Tja, den är faktiskt ganska oklar. I morgon flyttar jag in på ett hostel i Swiss Cottage. Jag har varit på lite olika intervjuer för andra familjer i London och väntar på svar. Men jag vet inte vad jag vill. Jag vill fortsätta att vara au pair ett tag till, kanske till jul. För jag känner mej inte helt färdig än. Även om barn kan vara riktiga pain in the ass när de skriker en till dövhet så älskar jag dem. Man får så himla mycket tillbaka och man blir så lycklig av att se dem lyckliga. Igår var jag på en intervju angående ett jobb som är endast fram till jul. Det skulle varit fantastiskt om jag fick det jobbet. Då behöver jag inte känna att jag måste stanna ett år och jag kan ordna lägenhet till årskiftet. Hoppas hoppas hoppas!
Jag vet att jag lovade för ett tag sedan att jag skulle berätta lite om hur man blir au pair i London och hittar den bästa familjen. Så, jag tänkte ge några tips. Börja noga med att tänk igenom vad du vill få ut av ditt au pair år i London. Vill du plugga? Bara träffa massor med nya människor? Jobba arslet av dej? Vill du verkligen vara au pair? Kanske ska du bara åka till London och ordna flatshare och jobb istället? Det finns många saker att fråga sig. Men att jobba som au pair så måste du verkligen älska barn och känna att du är kapabel till att bo och leva tillsammans med en helt ny familj. Tro mej, det är svårt ibland samtidigt som det andra gånger är hur bra som helst. Om du bestämmer dej för att vara au pair och kommer från Sverige så kan jag verkligen rekomendera Swedish Connection. Det är en förmedling som bara förmedlar au pairer till centrala London till famljer dem känner till väl. Dessutom får man redan ett kontaktnät med andra au pairer genom förmedligen. Jag kan rekomdera att söka lite på egen hand också. Jag har använt mej av easyaupair, aupairworld, gumtree och swedish connection. Innan du bestämmer dej för en familj; fråga sönder dom på alla frågor som du kan komma på! Förösk gärna att skapa en relation innan du anländer så ni inte är som främlingar när du kommer dit. Det kommer bli mycket lättare att bo tillsammans då. Och hitta helst en familj inom zon 1-3 för då kan du vara säker på att du inte är allt för långt ut från stan och att resekostnaderna är överkomliga. Från en station i zon 3 brukar det oftast ta mellan 20-30min in till hjärtat av London. Är det någon som har mer undringar eller något så kan man bara maila mej på [email protected] eller kommentera med din mail länkat så återkommer jag till dej!
Internet är en bra uppfinning.
Skype är en så himla bra uppfinning. Ikväll skypade jag först med Emma och Matilde och det var så himla mysigt för det kändes lite som att jag hängde med dom i nästan två timmar en vanlig tisdagkväll. Efter det ringde Mamma och Hasse som var överlyckliga för att Sverige vann mot Holland i fotboll. Dom var så glada och goa att man bara ville krama dom genom datorskärmen. Jag har lite hemlängtan, inte hysterisk jobbig hemlängtan utan snarare att jag ser fram emot jul så mycket som till exempel när man ser fram emot en resa. Lite så känns det. Så, jag bad Mamma att ta in datan i mitt rum så jag fick hälsa på mitt rum. Och sedan fick jag hälsa på resten av huset också. Man kan faktiskt sakna ett hus med. Och sitt rum. Härom dagen gick jag in på google maps och sökte på min address på Gotland. Tänkte på att där bor jag egentligen. Fast nu är jag här. Låtsades lite att jag promenerad Furelundsgatan ner som vanligt mot säveskolan bort mot innerstaden och tillbaka hem igen. För två sekunder var jag på Gotland igen. Det var härligt. Aldrig har jag sett fram emot jul så mycket som jag gör nu. Julen har helt plötsligt fått en ny mening. Ett ännu större värde. Det kommer bli helt fantastiskt att den 21 december få sätta sin fötter på en liten ö igen. Istället för den här alldeles jättestora ön. Kram alla älsklingsmänniskor. Åh, så fint. Men nu är jag här och på fredag ska jag på karaokebar i Camden. Sjukt pepp tjej!
It is just lovely sometimes.
Äntligen fredag igen. Ikväll har jag haft familjemys med min värdfamilj. Alla satt klistrade framför Sea Patrol, barnen med sitt fredagsgodis och jag med ett glas vin och en kjol som skulle sys upp. Det var himla mysigt. Nu är alla i sina sängar och jag ska snart till lokala puben med en vän. Det är litet här, men vi har trots allt en pub! Haha. I morgon åker jag in till London tidigt för att gå på Knitting and Stitching Show 2011 på Victoria's Palace med min farbrors exfrus syster! Åh, jag bara älskar långa förklaringar på saker. Det ska i alla fall bli himla kul att få träffa lite nästan släkt och gå på stickmässa. På eftermiddagen ska jag träffa Line och köpa musikalbiljetter för kvällen. Vad det blir för musikal är fortfarande en överraskning. Efter musikalen ska vi träffa upp bästa Tim som tog en spontanvisit till London i en vecka! Fina han. Fin helg.
Advent förra året.
Ibland saknar jag Sverige litegrann. Som till exempel när man har fått mail av Rolf Whalgren om att luciatiderna närmar sig än en gång. Tänk att det snart är ett år sedan. Det var ett annat liv. Definitivt.
Sånt som är fint med London.
Löven är gula och faller medan solen bränner på min kind, vart är vi nu?
Kanske skriver jag bara om helger, som att det bara vore helgerna jag levde på. Men egentligen är det väl inte alls riktigt så. Det är bara det att mina helger och vardagar är två helt olika liv. Två olika liv som jag känner är helt rätt. Det är här jag ska vara. Jag bor ganska långt utanför London i en kommun som heter Surrey. Det är väldigt vackert här, typiskt engelskt och här finns det frisk luft och för tillfället strålande sol med galen värmebölja. Jag vet inte om jag uppskattar värmeböljan. Den ger mej mest obehag. Det ska inte vara högsommar i början av oktober. Det ska vara höst nu. Jag ska egentligen vandra runt i grovstickade strumpbyxor med flätat mönster tillsammans med min svarta velourkappa. Istället går jag barbent, i korta kjolar och önskar att jag tog med ett par solglasögon till England. I oktober. Det är inte så att jag inte uppskattar sol och värme, missförstå mej rätt. Klimatförändringar skrämmer mej och det känns som att vi är på väg mot en förändring som jag inte vet vilken konsekvens den kommer medföra. Härom natten drömde jag att det var Jordens undergång och att jag var den som skulle rädda min familj. Det var så hemskt och kändes så verkligt att jag vaknade med andnöd och panikslag. Det var bara en dröm intalar jag mej men fortfarande oroar jag mej. Vi är inte hälsosamma mot vår moder jord. Det skrämmer mej. Ändå satt jag i en skåpbil genom Camden härom dan och njöt. Solen värmde kinden fint och två brittiska män jag egentligen inte känner satt och sjöng ljuvligt med musiken som strömmade ur högtalarna. Det handlade bara om minuter men det slog mej att det spelade ingen roll hur bakfull och trött jag kände mej eller hur mina galna skavsår på fötterna sved efter helgens bravader. Mitt liv är fantastiskt. Att ta mej till England är bland det rättaste jag gjort i mitt liv. Det svävar massor med positiv energi i min närhet och jag känner att jag verkligen inte har något att klaga på. Visst skaver saker och ting ibland men längst in i hjärtat och bland sprudlande fjärilar i magen vet jag att jag är på rätt ställe nu. Jag har en fantastisk Aupair familj vars barn kan göra mej så himla trött ibland men som jag älskar så otroligt. Jag har skaffat mej en sån himla fin dansk vän som jag gör Londons gator osäkra med om helgerna. Fastän vi pratar engelska jämt med varandra och det känns som att man inte kan uttrycka sig som man vill så känns det som att vi alltid förstår. Varje helg träffar jag nya människor, speciellt nya Aupairer. Helgerna är aldrig samma visa och jag känner att jag passar in. Så om nu Jorden skulle gå under i morgon så vet jag i alla fall idag att jag gör det bästa av mitt liv. Och det är så jag vill leva.
