EverydayCrochet

Skype är en så himla bra uppfinning. Ikväll skypade jag först med Emma och Matilde och det var så himla mysigt för det kändes lite som att jag hängde med dom i nästan två timmar en vanlig tisdagkväll. Efter det ringde Mamma och Hasse som var överlyckliga för att Sverige vann mot Holland i fotboll. Dom var så glada och goa att man bara ville krama dom genom datorskärmen. Jag har lite hemlängtan, inte hysterisk jobbig hemlängtan utan snarare att jag ser fram emot jul så mycket som till exempel när man ser fram emot en resa. Lite så känns det. Så, jag bad Mamma att ta in datan i mitt rum så jag fick hälsa på mitt rum. Och sedan fick jag hälsa på resten av huset också. Man kan faktiskt sakna ett hus med. Och sitt rum. Härom dagen gick jag in på google maps och sökte på min address på Gotland. Tänkte på att där bor jag egentligen. Fast nu är jag här. Låtsades lite att jag promenerad Furelundsgatan ner som vanligt mot säveskolan bort mot innerstaden och tillbaka hem igen. För två sekunder var jag på Gotland igen. Det var härligt. Aldrig har jag sett fram emot jul så mycket som jag gör nu. Julen har helt plötsligt fått en ny mening. Ett ännu större värde. Det kommer bli helt fantastiskt att den 21 december få sätta sin fötter på en liten ö igen. Istället för den här alldeles jättestora ön. Kram alla älsklingsmänniskor. Åh, så fint. Men nu är jag här och på fredag ska jag på karaokebar i Camden. Sjukt pepp tjej!