Och så får du mej ändå.
"Vem vill ha stolthet
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet
när jag kan ha det bra?
Integritet
vad har den någonsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje
ut mot dej."
Emil Jensen. Han är en sann man.
While he is counting the bricks, I am counting the days...
Min två åring räknade för första gången från 1-13 idag helt felfritt och jag har nästan aldrig känt mej så stolt tidigare! Hur ska jag kunna lämna honom om mindre än 2 veckor? Det är ofattbart. Elefanttårar. Riktigt stora elefanttårar.
I sluttampen av en virkad seglardröm.
En av mina senaste sysselsättningar. Kanske är den inte färdig ännu. Vem vet.
Things who makes me go further...
Idag har jag för första gången haft en hairdonut i mitt hår! Tänk vad låååångt mitt hår blivit...
I lördags gjorde jag slut på sista nystanet till kjolen... Måste köpa ett till...Inne i London...
I fredags köpte jag bland annat det största nystanet jag sett! Och några andra fina nystan också förstås.
I fredags fick jag också för mej att köpa koppartråd, som man egentligen ska använda till smycken, att virka med. Testar lite. Kanske kan bli ett skoj projekt? We'll see, we'll see...
My world is a world of flowers, I guess.
Här är den virkade kjolen jag håller på med. Love it hittils! Jag och mina blommor följer med överallt...
Sometimes, I just want to be everywhere...
Sedan jag tog studenten och långt innan dess har jag lovat mej själv att alltid försöka göra det jag vill allra mest och prioritera det i första hand. Men idag insåg jag att när man har ett jobb kan man inte bara slänga det åt sidan och kasta sig in bästa chansen. Man måste sova på saken. Sedan följa den rätta moralen. Fastän jag vill så gärna sätta mej på tåget in till London Waterloo med en gång med mina virknålar i väskan och fjärilar i magen. För det är ju det jag vill göra allra mest. Men det var inte därför jag kom hit. Inte än i alla fall. Jag brukar fråga mej: hur spontan får man vara? Man hör alla spontanhistorier som blev succéer och gjorde helomvändningar. Ibland vill jag också vara en solskenshistoria. Som kom från ingenstans. Men, om en månad. Då ska det bli av.
The way many things should be.
For a couple of weeks ago I crocheted a head bow. It is simple. Big. And cute. The way many things should be.
(And no, I'm not naked.)
Is it going to be you and me, or just you and 230 white roses?
It has taken some time for me to accept this jackets existence. And you will never understand what I am talking about. Sweat and tears. Almost 300 hours later of crocheting and sewing by hand this creation, The Rose Jacket, was for real. I could not look at it. I could not be satisfied. Until the other day when an old lady told me that I held my crochet hook the wrong way. That someone never could crochet like that. I just smiled at her, fetched my rose jacket and said: "Well, I think I crochet good enough". And then her mouth dropped open.
You are just one of those dusty roses looking like a brain.
