Något jag skrev den 17 April och som aldrig blev postat.

Det var längesedan sist. Och vart börjar man då? Där man slutade senast, någonstans man hamnade i mitten eller där man är nu? Det finns nog inget svar. Det är i alla fall april. Mycket har hänt i mitt liv, så allt är väl egentligen lite som det brukar vara. I december förra året lämnade jag i alla fall London för ett tag. Det hade varit en omtumlade, händelserik, fantastisk, stundvis jobbig, utmnande och väldigt inspirerande höst. Jag samlade nya krafter på Gotland ett par veckor innan jag sedan tog alla min väskor till ett annat hem - Stockholm. Jag visste väl inte egentligen vad jag sysslade med, vart det skulle ta mig någonstans eller om jag skulle överleva. Jag hade några få visioner och tankar liknande planer i fickan. Men länge har jag vetat att livet inte går att planera. Så, det är bara att släppa kontrollen och se vart livet för en här näst. Jag började med en fika i ett hem i Hökarängen hos två härliga människor jag aldrig tidigare träffat. Hörnet i deras vardagsrum, som annars är ockuperat av en annan som befann sig i Indien, kom att bli mitt hem de kommande 3 månaderna. Nästa steg var gruppintervju och anställning på Vikariepoolen där jag trodde att min dagar framöver skulle spenderas. Men istället dök steg nummer 3 upp från min kära Kusin. Jag fick en anställning på Åhlens som extrajobbare fram till Mars. Jag förväntade mig helger och kanske någon enstaka dag i veckan. Men istället hade jag sådan tur att jag fick jobba likt en heltidsanställd bland fantastiska människor. Många timmar spenderades i Stockholms lokaltrafik pendlande från ena sidan av stan till andra vareviga dag och jag brukar tänka att allt har sin charm, en dag saknar jag även det här.
Av någon anledning lyssnade jag en hel del på Simon Norrsveden och hans nya, för övrigt himla bra, band Ylva Bulldozer. Vi gick på deras spelningar, jag tog en YB-bild med post-it lappar och vi gick på releasefest. Och någonstans där blev Ylva Bulldozer så himla mycket Stockholm för mej. I denna veva kom Viktor hem från Indien och Ella flyttade också till Stockholm. Och där hade jag med en gång skaffat mig en Stockholmsfamilj. Ellas och mina afterwork-kvällar, laga middag-kvällar och äta frukost på Ellas Café blev en klassiker. Viktor och jag är också en så himla bra klassiker. Vi på Berns vareviga helg och dansa på klubben på klubben - fabulous! Och inte att förglömma kära Viktor på min soffa. Som inte ens var min.
Stockholm Stockholm. Något är det med dej. Jag kommer alltid tillbaka. Några månader hit och dit och jag växer tio centimeter varje gång. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0